Något har hänt med Mazda. De senaste modellerna, Mazda 6 och nya MX-5, har slagit bilvärlden med häpnad med sina dramatiska linjer. Teknikens Värld har träffat Kevin Rice, Mazdas nya europeiske designchef, som förklarar Mazdas designrevolution.

På Mazda pratar ni om ”Kodo”, den nya designfilosofin. Men vad innebär det i praktiken när du sätter dig ner vid arbetsbordet och ska rita en ny bil?
– Kodo är en filosofi, så det betyder inte att vi måste ha en speciell designdetalj eller en särskild form på alla bilar. Det handlar om en känsla, en känsla för rörelse. Vi ska inte försöka likna ett djur eller idrottsman i rörelse, snarare handlar det om den känslan som finns där precis innan de ger sig av.

Ta till exempel nya MX-5, hur ser jag att det är en Kodo-design?
– MX-5 är en ikonisk bil i sig, men Kodo-filosofin är väldigt flexibel. Målet med nya MX-5 var att ge designen mer känsla, att komma tillbaka till lekfullheten som MX-5 stod för från början. Proportionerna är mer klassiska, med en lång motorhuv för att ge bilen en bakhjulsdriven karaktär, tillsammans med tyngden över bakaxeln. För att ge designen en Kodo-känsla måste vi ge den dynamik. En detalj visar det tydligt. På framskärmen ser vi en linje över hjulhuset som viker nedåt och komprimerar energin och sedan studsar tillbaka över bakre hjulhuset.

Mazda MX-5 2016

Det svänger om nya Mazda MX-5. Se på framskärmarna.

Jag tror jag förstår… vad kom först, förklaringen eller designen?
– Filosofin förstås. Den första produktionsbilen som gjordes efter Kodo-filosofin var CX-5, men innan dess hade scenariot realiserats i konceptbilen Shinara. Vi har sedan dess upptäckt att det finns många olika sätt att uttrycka Kodo-filosofin. MX-5 har ju ett helt annat uttryckssätt.

Mazda Shinari Concept

Shinari var konceptbilen som angav tonen för Kodo, och avslöjade vad som var i pipelinen.

Kevin Rice

Ålder: 50 år.
Nationalitet: Engelsman.
Utbildning: Bildesign, Coventry University.
Karriär: Sedan 1986 har Kevin Rice arbetat med bildesign. Uppdragsgivare har varit Opel (1986-1988), Giugiaro/Italdesign (1988-1991), Mazda (1995-2000) och BMW (2000-2013). Hos BMW arbetade Kevin Rice med senaste 3-serien och 4-serien.

Många designers är tvungna att följa sitt märkes historia, designarvet. Vad har Mazda för designhistoria?
– Historiskt sett har japanska tillverkare gillat att ändra designen med jämna mellanrum, medan europeiska tillverkare har fokuserat på att skapa en varumärkesidentitet. För några år sedan, när Ford lämnade Mazda, var vi tvungna att sätta oss ned och försöka förstå vad Mazda egentligen stod för. Det är sportigheten och att vi alltid har vågat gå en egen väg. Det är den anda som finns i företaget. Många européer som börjar på Mazda har svårt att förstå sig på företaget, men för mig är det enkelt. Jag har arbetat här i perioder längre tillbaka. Jag såg kreativiteten hos de japanska ingenjörerna redan under 1990-talet, den har varit fantastisk.

Du har arbetat hos BMW, Opel och många andra företag. Vad har det gett dig?
– Jag har lärt mig mycket hos BMW som jag alltid har användning för. Det bästa med att byta arbetsgivare är att man kan göra jämförelser. Har man varit länge på ett ställe så blir det förr eller senare så att man irriterar sig på något, på politiken i företaget. När jag känner känslan och glädjen i Mazda tänker jag ”it´s cool to be here!”

Är det roligare som designer att slippa följa en viss varumärkesidentitet?
– De flesta tillverkare är koncentrerade på sitt formspråk. Det tar sig uttryck som något runt i fronten, något kantigt där bak och något rakt däremellan. Det formspråket måste förändras över tid. Vissa tyska tillverkare, som är mycket framgångsrika, möter nu problemen med att utveckla deras formspråk. Mazda har inte det problemet, för Kodo innebär inte ett speciellt formspråk, Kodo är en känsla, en filosofi. Det ger oss mycket frihet, men ger oss också en känsla av osäkerhet eftersom vi inte bara kan kopiera gamla former. Men det är mycket spännande.

Mazda Sofa by Kodo concept

”Sofa by KODO concept” är ritad av Mazdas bildesigners. Kodo-formerna går att överföra.

Jag känner igen problemen, det är till och med så att vi som jobbar på biltidningar har svårt att skilja mellan Audi A4 och A6.
– Det är lustigt för på 1950- och 1960-talen till slutet av 1980-talet hade varje tid en speciell design. Många tror att det var bildesigners som skapade förändringarna, men i själva verket berodde det mest på att tillverkningsprocesserna utvecklades. På 1950- och 1960-talet var det många kurvor, runda karosser. Man kunde inte göra skarpa kanter. På 1970-talet användes plåtpressar som gav oss möjlighet att göra kantigare bilar. På 1980-talet var det aerodynamiken som gällde. I dag kan vi plocka från hela historien, tekniken styr inte längre. Därför har varumärkesidentiteten blivit så stark. På 1980-talet sade BMW, och jag tror att de var en av de första, att ”vi kommer inte att ta upp den aerodynamiska designen, vi håller oss till vår stil”. Eftersom de var så framgångsrika började alla andra tillverkare tänka ”aha, det är så man ska göra”.
Utom de japanska tillverkarna. Mazda var faktisk den första japanska tillverkare som behöll en designdetalj i fronten över modellskiftena, den femkantiga grillen. Så ur en japansk synvinkel har Mazda erkänt betydelsen av en viss varumärkesidentitet. Men inte genom att binda oss till ett visst formspråk, det är för restriktivt.
Om du Mikael har problem med att känna igen en modell, då har kunderna det också. Då köper man ett märke och inte en bil. Det har varit väldigt framgångsrikt. Men nu har de gått igenom det, de söker andra uttryck. Alla har varumärken. ”Du är en Audi. Du är en BMW. Du är en Gucci”. Folk är trötta på att ha varumärket stämplat i pannan.

Kevin Rice med Kodo-cykeln

Cykeln är designad av Mazdas bildesigners med Kodo-filosofin som ledord och utställd i Milano. Den har svart skinnsadel med röda handsydda sömmar. Platt styre. Vill ha!

Menar du att varumärket kommer att tappa i betydelse?
– Alla människor vill identifiera sig med en viss sofistikering, och köper varumärken som förstärker det. Men jag tror att det har gått för långt i dag.

Ser du någon risk i att Mazdas kurviga former kommer att ha kortare liv?
– Vi försöker anpassa Kodo-designen till bilens karaktär. Men jag är inte så oroad över att Kodo därmed blir för starkt knuten till tidens mode. Vi måste acceptera att modet ändras.

Händer det att huvudkontoret i Hiroshima skickar tillbaka dina skisser och beordrar ”mer Kodo”?
– Hela tiden. Och det är det som är det underbara med vår designfilosofi, att den ger oss designers så mycket frihet.

Jag talade tidigare med Ikuo Maeda (Mazdas internationella designchef) om den viktiga kinesiska marknaden. Maeda sade att han inte kommer att låta kinesisk smak styra arbetet, att han hellre lutade åt europeisk bildesign. Finns det en typisk europeisk bildesign, och är det ditt jobb att föra fram den?
– Det går inte att undvika om man är europé och arbetar i Europa. Men det är inte så att det finns helt olika designspråk i dag beroende på nationalitet. Men europeisk design och japansk design är ganska lika. Det finns ett funktionellt arv.

Mikael Stjerna intervjuar Kevin Rice

Teknikens Världs Mikael Stjerna intervjuar Kevin Rice som erkänner att han alltid gillat bilar: ”Men som liten vägrade jag leka med fula bilar.”

Du har arbetet i Tyskland en stor del av ditt yrkesverksamma liv. Hur har det påverkat dig?
– Att verka i Tyskland ändrar ditt fokus en aning, det är bara där det finns autobahn med fri fart. Tyska tillverkare vill gärna ta fram snabba bilar och då får designen inte se för spröd ut, den måste se ut som om den klarar nästan 300 km/h. Men man tar in intryck från hela världen.

Mazda har en sportig historia med wankelmotorer och Miata, ändå är varumärket ganska neutralt. Har Kodo-designen börjat ladda varumärket med nya värden?
– Ja, absolut, men man måste komma ihåg att designfilosofin är ganska ny, men den har definitivt hjälpt Mazda till en ny nivå. Men produktmixen hjälper också till. Mazda kommer att mejslas fram som ett sportigt märke.

Har du alltid ritat bilar, sedan barnsben?
– Absolut. Jag har alltid varit intresserad av form. När jag var liten och fick leksaksbilar av mina föräldrar vägrade jag att leka med de bilar som jag tyckte var fula. Mamma blev tokig, – ”din otacksamma unge”, tyckte hon!

Visa kommentarer