Vi bygger Volvo-lådbilar på Torslandaverken Foto: Patrik Lindgren, Glenn Lindberg

Vi bygger Volvo-lådbilar på Torslandaverken

På en bilfabrik finns ett ledord – perfektion. Principen lärs ut under en dag på en ”låtsasbilfabrik” som är en fabrik i fabriken. Vi har gått kursen.

Jonas Borglund och Hans Hedberg gjorde uppenbarligen inte så bra ifrån sig när de pryade på ”doorline vänster”. Det gick bara någon vecka efter deras fuskjobbande så blev hela Teknikens Världs redaktion beordrad att gå bilbyggarkursen som alla nyanställda på Volvo går.

Vi trodde först att vi skulle åtgärda alla missar som Jonas och Hans hade gjort. Men i verkligheten handlar det om att bygga lådbilar av trä. Okej, jag kan erkänna att det till en början känns en aning barnsligt. ”Fabriken” är en fyrkantig bana där lådbilen V3 – ”v-trä” kallad av ursprungsbefolkningen som aldrig missar ett tillfälle till en ordvits.

Redaktionen delas upp i fyra grupper. Två grupper monterar olika delar på bilen, en tredje grupp fyller på materiallådorna. Precis som på en riktig fabrik alltså. Förutom den där fjärde gruppen som demonterar delarna som grupp ett och två alldeles nyss har monterat.

Du kanske tror att det är enkelt att bygga lådbilar. Helt fel. Mitt lag ska montera stötfångare och lampor. Enligt arbetsinstruktionen ska Jonas Borglund skruva dit strålkastare och bakljus med två skruvar var. Jag ska montera stötfångare fram och bak med fyra skruvar vardera.

Vi hugger i. Det tar inte många minuter innan jag är allvarligt ”nedjobbad”. Det heter så när man ligger efter. Följden blir att jag och Jonas krockar hela tiden, och att Jonas får dra muttrarna jag inte hinner med.

Först tror jag att det beror på Jonas arbetsträning häromveckan, men efter positionsbytet förstår jag att det går väldigt mycket snabbare att skruva dit strålkastare.

Efter lunchrasten får alla en utskällning av Peter Ytterberg, kursledaren. Vi ska bygga 28 bilar men har bara klarat av 21 bilar. Vad värre är att kvalitetskontrollen hittar över 100 fel som vi har gjort. Vi har fumlat och tappat skruvar på golvet, vi har krockat med varandra.

– Det blir övertid ikväll gubbar, hotar Ytterberg.

Innan vi går på eftermiddagsskiftet i lådbilsfabriken ska vi gruppvis diskutera förbättringar.

Eftersom vi är bilspecialister allesammans på Teknikens Värd så kan vi självfallet föreslå några ändringar som skulle hjälpa upp flödet på lådbilsfabriken. Till exempel vill vi ha muttrarna med oss. Det skulle göra stor skillnad jämfört med i förmiddags när vi fick gå och hämta skruvar i materialvagnen inför varje montering. Dessutom vill vi dela upp arbetet mer jämlikt så att det tar lika lång tid. På så vis skulle vi slippa alla krockar med varandra. Små förbättringar som betyder några sekunder här och där.

Vår gruppledare, Mikael Skarin, verkar ha tänkt på samma sak för ur ingenstans trollar han fram skinnnpåsar som vi knyter runt midjan. Perfekt för att förvara muttrarna i.

Eftermiddagsskiftet går som en dans när vi jobbar på det nya sättet. Inga krockar, trärattar och vedstötfångare skruvas fast i ett huj. Vi har kortat några arbetsmoment med ett par sekunder här och där, och känslan är som natt och dag vid vedbilslinan.

Vad har vi lärt oss?

För det första har vi lärt oss montera en viss typ av lådbilar. Vi har under samvaron med göteborgarna också lärt oss ett stort antal ordvitsar.

Alldeles för många, om du frågar mig.

Men framför allt har vi lärt oss de viktiga principer som tillverkningen på Torslanda – och alla andra moderna bilfabriker – bygger på.

– Lagarbete. Standardisering. Rätt från mig, sammanfattar Peter Ytterberg.

Själv skulle jag vilja tillägga ”många bäckar små...”. För det är fantastiskt vilken skillnad det blir totalt när man putsar lite här och där.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

2 månader Premium för bara 19 kr - när du gör vårt quiz!